Medvetenheten

Tänk så mycket som finns att vinna i att stanna upp, blicka inåt och lära känna det som är jag. Den viktigaste relationen i mitt liv. Viktigare än relationen till mina barn.

Jag kommer på mig själv med att inte kunna ha en speciellt bra relation till någon alls när jag själv inte mår bra. När jag förstod det och även insåg att jag gärna vill ha nära, sunda relationer blev det lättare att börja ta ansvar för mitt mående ordentligt. Det är viktigt för mig att intressera mig för kunskap om hur hälsan kan stärkas och våga prova olika sätt för att se vad som fungerar för just mig. Men vad jag än provar, så är det tid för reflektion som är grunden till allt.

När jag ser hur mina relationer påverkas positivt av att jag tar hand om mig, blir det en positiv spiral som föder fler goda vanor. Erfarenheterna gör det också enklare att komma tillbaka på banan igen efter perioder då energin är låg och gamla mönster tar över.

Eftersom mitt liv är kantat av den långvarig stressen som det innebär att vara förälder till ett sjukt barn, ser kanske mina metoder lite annorlunda ut än andras. Jag har djupa depressiva perioder med mig, ADHD och perioder av omfattande medicinering. Jag behöver alltså anpassa mig till just min verklighet och acceptera den. Precis som du behöver acceptera och anpassa dig till din.

Inte bara för att precis klara mig med näsan strax över vatttenytan, utan för att verkligen fylla på min energi så att jag kan leva mitt liv. Jag vill inte bara känna att jag överlever. (Har varit där så många gånger och det är oerhört jobbigt. Jag känner verkligen med dig som befinner dig där just nu.)

Jag skulle kunna använda många ursäkter för att inte ta mig för det jag innerst inne längtar efter och låta åren passera. Mitt sjuka barn, min adhd, trötthet, den kraft det tar att vara tvillingmamma… men det vore ju inte rättvist mot någon. Jag skulle helt enkelt väldigt gärna vilja få dö nöjd när den dagen kommer. Och eftersom jag inte vet när den dagen kommer så har det blivit viktigt att unna mig att ta ansvar för mitt liv i så stor utsträckning som möjligt, varje dag.

För ungefär 5,5 år sedan bestämde jag mig för att börja lita på att livet har givit mig och oss de utmaningar vi klarar av. Den tilliten föder mycket gott. Den gör att jag tar ansvar för mitt mående i större utsträckning och lever mer av det livet som jag faktiskt vill leva. Det finns inget magiskt i det, inget ovanligt, inget heroiskt. Människor har klarat av oerhörda situationer och upplevelser i alla tider.

Men allt bottnar i att stanna upp en stund varje dag och bara vara med mig själv. Att verkligen vara med det som rör sig där inne i mig utan att ändra på något. Och undan för undan förstå att jag inte är mina tankar. Jag har tankar. Jag har känslor. Jag är behöver inte längre tro att jag är mina tankar och känslor.

Det är den största friheten av alla.

♡ Nadja

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relax...