Konsten att vara snäll

Vi lär oss tidigt att man ska vara en bra kompis, att man ska vara snäll. Vi får också höra att vi ska behandla andra så som vi själva vill bli behandlade. Vi vet att vi ska inkludera andra och visa respekt. Men kanske har du liksom jag svårt att alltid vara sådär snäll, respektfull och inkluderande med dig själv?
För mig har det krävts lång och disciplinerad träning för att trampa upp en ny stig där inne i mitt huvud, där min inre bästa vän tar mer plats än kritikern.
Jag har även insett att jag aldrig kommer att bli helt kvitt min inre kritiker, men jag har lärt mig att den där negativa rösten finns där som ett slags beskydd. Jag har lärt mig att oftare se med kärlek på tankarna om att jag inte duger som jag är. Min inre kritiker dyker upp då och då för att skydda det som är sårbart där inne i mig.
Men det händer att min inre kritiker dyker upp utan förvaring och överväldigar mig. Att i sådana tillfällen kunna tillåta mig att kapitulera en stund och lyssna på vad som “sägs” har förändrat mitt liv. Att kunna lyfta på kritikerns tunga filt och se vad som döljer sig där har gjort det möjligt för mig att komma vidare, på riktigt. Nästan alltid hittar jag mitt inre barn där under tyngden av filten, och hon är så innerligt rädd för att bli utesluten ur gemenskapen. Hon är så rädd att inte vara tillräckligt bra. Och jag förstår henne. Allt hon önskar är att höra till, känna sig sedd och hörd. Allt jag önskar är att höra till, känna mig värdefull, sedd och hörd.
När jag landar i andetaget och påminns om att mitt lilla och stora jag är ett, och att kritikern varnar om en fara för att skydda oss (läs från något okänt, nytt) blir det möjligt att medvetet välja väg. Stanna upp och undersöka om faran är verklig eller påhittad, känna efter vad det värsta som skulle kunna hända är, och sedan välja hur jag vill agera. OM jag vill agera. Ibland är det läge att bara vara stilla.
Det är en konst att vara snäll mot sig själv. Att tillåta det operfekta, sårbara, sanna, vackra, lyckliga, sorgliga, ilskna, rädda, lätta, förväntansfulla att få finnas där. Min nyckel till en snällare inre värld är acceptans. När jag kan acceptera mig själv och min verklighet så som den faktiskt är så övar jag på den vackra konsten att vara snäll. Hur gör du för att odla snällheten i dig?

När du blir medlem här i Extraordinary Minds så får du tillgång till ljudfiler där jag guidar meditationer från hjärtat, du kommer även att hitta kortare reflektioner och texter som handlar om att trampa upp den där snälla stigen så att du kan göra den bred, frodande och vacker. Innehållet kommer att växa undan för undan och jag hoppas att du ska hitta några av just dina nycklar där : )


Leave a Reply

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relax...
%d bloggare gillar detta: