Den egna tiden

Jag behöver ofta påminna mig om att all tid, precis all tid är min egen. För mig kan det kännas som att jag tappar kontrollen över min tid och nästan blir ett offer för allt som behöver göras och pratas om. Men tanken om att precis all tid är min egen ger en ny sorts frihet. Med det förhållningssättet blir varje syssla och samtal mer värdefulla. Jag tjänar ju ingenting på att gå och tänka att disken, städningen, barnens bråk eller vad det nu än är ”tar” av min tid. Jag märker att det finns långt mer att tjäna på att ta livet lite mer för vad det är (högt och lågt och allt där emellan) och göra det jag kan för att välja att känna uppskattning, eller till och med tacksamhet. Helst för enklast möjliga lilla sak. Låta det sjunka in hur extremt lyckligt lottade vi är som lever just här just nu.

När jag känner tidsbrist är det ofta något som skaver och det är en stor hjälp att stanna upp och spendera en stund med att komma på vad det är, för att sen reda ut hur jag kan ta kontrollen över det som jag kan påverka.
Ofta handlar det om att ta kontrollen över min egen upplevelse av det som pågår och se om jag kan justera den till något mer hälsosamt och mindre energikrävande.
När jag känner tidsbrist är jag ofta inne i en cirkel av att tänka på mig själv som ett offer för olika omständigheter. Det händer att jag känner mig drabbad av livet. Ett förhållningssätt som förlamar min handlingskraft och dränerar mig på energi. Ett förhållningssätt som även riskerar att dränera de jag möter och umgås med.

Att hämta hem ansvaret till mig själv och förstå skillnaden mellan dåtid och nutid, vad som går att påverka och inte är mig oerhört läkande. Att lita på att precis all tid är min egen att välja inställning till, sänker min stressnivå och stärker min känsla av att vara kapabel. För mig är det en insikt som har förändrat livet. Ju högre jag värderar min tid och även värdet i varje sak jag gör, lyssnar på, säger, tänker – desto mer värdefullt känns det att vara vid liv och att vara just jag. För mig är det livsavgörande att välja förhållningssätt eftersom varje depression ger mig sämre möjligheter att överleva. Och jag vill verkligen leva! : )

Då och då när den där gamla ältande, tunga offerkoftan kommer tillbaka och lägger sig över axlarna på mig (för det gör den såklart!), är det lite enklare att skaka den av mig. Och ibland kan den faktiskt få stanna kvar ett tag, för numera skapar den så mycket frustration som jag kan använda som bränsle till att göra en nödvändig förändring.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Relax...