Vatten – har du provat?

Jag möter många som lider av spänningshuvudvärk, koncentrationssvårigheter, trötthet och allmän värk. Många gånger ställer jag frågan om hur vätskeintaget ser ut. Många gånger möts jag av en frågande blick när jag föreslår att byta ut 90% av vätskeintaget varje dag – till vatten. Helt vanligt kranvatten. Inget kolsyrat, smaksatt vatten. Bara vanligt vatten.
Många behöver även öka vätskeintaget mellan måltider en aning, men för andra gäller helt enkelt att byta ut sin energidryck/sportdryck/mineralvatten/juice/smoothie/läsk/kaffe/te/vin/öl etc till vatten.

Kanske anar du vad många av mina kunder upplever några veckor in med den här nya vanan?
En återfuktad kropp får mer sällan spänningshuvudvärk.
En återfuktad kropp känner lättare mättnad och sund hunger.
En återfuktad kropp ger en ökad förmåga att fokusera.
En återfuktad kropp verkar gynnsamt för matsmältningen, njurar och levern.

Nu menar jag självklart inte att vatten är någon magisk medicin som hjälper mot all världens krämpor. Men att dricka vatten och att dricka en lagom mängd varje dag gör en större skillnad för hälsan än många anar. Har du provat? Jag skulle annars vilja uppmuntra dig att göra det.

Jag skulle vilja be dig att utforska vad ett balanserat intag av vatten varje dag kan göra för dig och ditt mående. Jag skulle vilja be dig att inte underskatta effekten av kranvatten. Det finns inte någon annan vätska som kan mäta sig med hälsoeffekterna av just vatten ♡
Så fyll en flaska varje morgon och låt den vara tom vid dagens slut. Varje dag från och med idag : )

Medvetenheten

Tänk så mycket som finns att vinna i att stanna upp, blicka inåt och lära känna det som är jag. Den viktigaste relationen i mitt liv. Viktigare än relationen till mina barn.

Jag kommer på mig själv med att inte kunna ha en speciellt bra relation till någon alls när jag själv inte mår bra. När jag förstod det och även insåg att jag gärna vill ha nära, sunda relationer blev det lättare att börja ta ansvar för mitt mående ordentligt. Det är viktigt för mig att intressera mig för kunskap om hur hälsan kan stärkas och våga prova olika sätt för att se vad som fungerar för just mig. Men vad jag än provar, så är det tid för reflektion som är grunden till allt.

När jag ser hur mina relationer påverkas positivt av att jag tar hand om mig, blir det en positiv spiral som föder fler goda vanor. Erfarenheterna gör det också enklare att komma tillbaka på banan igen efter perioder då energin är låg och gamla mönster tar över.

Eftersom mitt liv är kantat av den långvarig stressen som det innebär att vara förälder till ett sjukt barn, ser kanske mina metoder lite annorlunda ut än andras. Jag har djupa depressiva perioder med mig, ADHD och perioder av omfattande medicinering. Jag behöver alltså anpassa mig till just min verklighet och acceptera den. Precis som du behöver acceptera och anpassa dig till din.

Inte bara för att precis klara mig med näsan strax över vatttenytan, utan för att verkligen fylla på min energi så att jag kan leva mitt liv. Jag vill inte bara känna att jag överlever. (Har varit där så många gånger och det är oerhört jobbigt. Jag känner verkligen med dig som befinner dig där just nu.)

Jag skulle kunna använda många ursäkter för att inte ta mig för det jag innerst inne längtar efter och låta åren passera. Mitt sjuka barn, min adhd, trötthet, den kraft det tar att vara tvillingmamma… men det vore ju inte rättvist mot någon. Jag skulle helt enkelt väldigt gärna vilja få dö nöjd när den dagen kommer. Och eftersom jag inte vet när den dagen kommer så har det blivit viktigt att unna mig att ta ansvar för mitt liv i så stor utsträckning som möjligt, varje dag.

För ungefär 5,5 år sedan bestämde jag mig för att börja lita på att livet har givit mig och oss de utmaningar vi klarar av. Den tilliten föder mycket gott. Den gör att jag tar ansvar för mitt mående i större utsträckning och lever mer av det livet som jag faktiskt vill leva. Det finns inget magiskt i det, inget ovanligt, inget heroiskt. Människor har klarat av oerhörda situationer och upplevelser i alla tider.

Men allt bottnar i att stanna upp en stund varje dag och bara vara med mig själv. Att verkligen vara med det som rör sig där inne i mig utan att ändra på något. Och undan för undan förstå att jag inte är mina tankar. Jag har tankar. Jag har känslor. Jag är behöver inte längre tro att jag är mina tankar och känslor.

Det är den största friheten av alla.

♡ Nadja

Träningstankar

Igår sprang jag längre än vad jag gjort på många år. Längre än jag någonsin sprungit utomhus, tack vare en rad olika faktorer som kanske kan vara lite intressanta att läsa om.

Jag är väldigt petig när det gäller min träning. Jag är lat och jag vill ha resultat. Det här är viktigt för mig:

  1. Vila är a och o. Vill jag se resultat så behöver jag först och främst vara i regelbunden kontakt med djup återhämtning.
  2. Funktionell styrka för säte och ben räddar ryggar, stabiliserar core och ger ett bättre löpsteg. Jag slutar springa när jag tappar kontakten med rumpan : )
  3. Jag har valt att ta upp regelbunden löpning igen då mitt liv inte alls innehåller lika mycket stress som förra året. Jag vill inte driva på onödigt mycket kortisol, dvs jag kommer att hålla mina rundor max 5km långa och springa max 3 gånger i veckan.
  4. Jag tränar för att hålla mig frisk och pigg. Därför tränar jag varierat och aldrig så mycket att jag blir stillasittande resten av dagen.
  5. Vardagsrörelse är viktigare än regelrätt träning för en vanliga motionären. Bara rör dig – upp och ner, åt sidorna, runt, upp och ned, you name it.. Sitt inte stilla i onödan.
  6. Ha koll på stressnivån. Är den hög så backa och satsa på återhämtning.
  7. När kroppen känns pigg och utvilad, ja då är det kul att testa gränserna med backintervaller, prova en längre distans eller ett tungt styrkepass.
  8. Önskar jag nå nya resultat behöver jag också förändra mitt sätt att veta och göra. Det går ju som bekant inte så bra att förvänta sig nya resultat om man gör som man alltid har gjort : )
  9. Maten. Maten, maten, maten. Herrejösses vad ett stabilt blodsocker förgyller livet och lägger grunden för god energi. Tänk va opraktiskt det hade varit på savannen för många tusen år sedan om man hade haft press på sig att äta var tredje timme : ) lite galet.
    För mig är det guld att äta 2-3 gånger på en dag och där emellan vara grundligt mätt, nöjd och energifylld. Blodsockret är stabilt, vilket påverkar min stressnivå positivt, vilket påverkar matsmältningen positivt, vilket ger en sjysst hormonbalans (läs superstabil menscykel och knappt någon pms), vilket gör underverk för min ADHD och därmed hela min livskvalitet ♡

Vila dig till gott självledarskap

Underskatta inte effekten av att vila 15 minuter efter du ätit lunch varje dag. Jag skulle vilja säga att en ren och skär vila är a och o för hälsan. Det har med något väldigt grundläggande att göra; Vi är mer benägna att göra kloka val när vi är pigga eftersom hjärnan funkar bättre då. Vi är mindre benägna att ta till nödlösningar som koffein eller socker när vi redan är pigga. Vi blir med andra ord bättre på att leda oss dit vi faktiskt vill när kropp och knopp får vila.
Så börja göra det viktigt för dig att vila en kort stund mitt på dagen. 5-15 minuter räcker gott och väl.
Varför inte bli helt wild and crazy och även ge plats för 5 minuters vila mellan arbetsdagens slut och nästa aktivitet? Precis som med det mesta så är lagom väldigt bra, så håll vilan kort och effektiv om du är frisk i grunden, sover om nätterna, men känner att du har fastnat i ekorrhjulet.

Jag skulle våga sticka ut hakan här och säga att enbart den här lilla (och trivsamma) förändringen, kan ge stora effekter på livskvaliteten. Att vila efter en måltid är klokt på många sätt, inte minst för att det ger kroppens matsmältningsorgan en chans att arbeta ostört.
Det vore så fint att få höra vad du upplever när du vilar regelbundet under dagen : ) hör gärna av dig!

Jag älskar ju meditation, mindfulnessövningar, rörelse med mera. Men i grund och botten finns det ingenting som kan mäta sig med strukturerad vila om du frågar mig. Vilan är grunden till precis alls. Eller rättare sagt – förmågan att hålla sig utvilad och pigg under dagen. Man behöver orka göra sunda val, kommunicera bra och ta hand om sig. Man behöver orka ta sig tid att laga mat, träna och ringa vänner. Man behöver ork för att vara, eller bli mer av, den där personen man verkligen vet att man vill och kan vara. Och orken fylls på genom medveten, regelbunden vila.

Som här på bilden där jag har bäddat ner mig på golvet, bredvid min behandlingsbänk på jobbet : ) Det funkar alldeles utmärkt. Gör det enkelt gör det där du är, för då blir det av.

Kram!

Vilka frön sår du i vår?

Energin i trädgården börjar komma igång mycket nu och det får mig att tänka på vilka frön jag själv sår, inombords. Jag har inga vidare gröna fingrar, men med åren har ett behov att ha mina händer i jorden regelbundet börjat växa. Så tänker jag på min inre, mentala trädgård nu när våren är här. Vad vill jag låta växa? Vilka frön vill jag så? Vad är det som ryms i skuggsidorna, växer det något ogräs? Är det något där i mörkret som behöver få komma ut i ljuset? Kanske få näring och vatten? Är det något där ute i ljuset som har blivit alltför dominant?
Reflektion.

Hoppas att du hänger med i min liknelse.
Jag är väldigt förtjust i det här att likna vårt inre med en trädgård. Det är så självklart att de flesta växter behöver omväxling för att växa, precis som vi människor. Vi behöver också omväxling för att växa. Till och med när livet är perfekt behöver vi vara flexibla och växa för att kunna bibehålla det som gör oss gott. Vi är i ständig rörelse, ständig förändring, mörkt och ljust – och det är något fint i det. Det skapar balans.

Jag har sått några frön av intentioner för april, kanske är det något som du också vill göra?
Här delar jag med mig av mina.

♡ I april välkomnar jag regelbunden dagsvila, för att ökad ork ger mig bättre förutsättningar att göra kloka val hela dagen igenom.
♡ I april unnar jag mig rörelse så ofta som möjligt och tillsammans med barnen.
♡ I april tar jag mig tid att skapa strukturer för mitt arbete och min fritid för att öka känslan av närvaro och sund kontroll.
♡ I april tar jag mig tid att rensa mitt hem, min trädgård och mitt inre för att skapa mer plats till det som ger mig njutning och livskvalitet.

/ Nadja

Extraordinär enkelhet

Mina tankar går ungefär såhär:
Livet är svårt. Det innehåller många gånger tuffa stunder, sorg, svek och sjukdom. Det är en del av livet och det är helt okej att behöva ta hjälp av kloka människor och kloka böcker för att ta del av olika sätt att hantera livets olika skeenden. För att bli påmind om att du inte är ensam om dina känslor, kaos och kris. Men framför allt för att komma vidare. Slippa fastna i offerrollen med ältande och grubblande.

Eftersom livet så givet kommer med sina utmanande perioder upplever jag att vi gör helt rätt i att njuta, fullt ut, när vi är i perioder av harmoni, flyt, god hälsa och skön vardag. Och det behöver vara enkelt ♡

Ju mer vi kan sucka av välbehag, uttryckligen njuta av god mat, vackert väder, en fin blomma, härliga sköna kläder i färger vi gillar, ärligt brista ut i ”va gott vi har det just nu!” – desto bättre mår vi ♡ Hela den inre kemin förändras när vi känner genuin glädje och harmoni. Även en kort stund gör nog så mycket. Speciellt när de korta stunderna återkommer ofta.

Njutning ska inte vänta till sen. Vi behöver inte ha uppnått något speciellt för att njuta (men självklart är även njutningen efter en lätt skrämmande prestation otroligt härlig), vi ska aldrig känna skam för att vi har en härlig stund.

För mig personligen fyller njutningen en livsviktig funktion. Varje tillfälle av glädje, njutning och lycka tar mig längre ifrån utmattning, depression och dålig självkänsla. Varje härligt tillfälle fyller mig med hälsa och en skön känsla av samhörighet och egenvärde.
Varje härligt tillfälle fyller mig med kraft att klara av de utmanande stunderna som jag vet är den del av livet. Jag vet också att det är de svåraste stunderna som gör att jag nu kan djupdyka i känslor av tacksamhet, lycka och fullkomlig njutning. Ofta av något så enkelt som att min kropp andas ♡

En liten god vana

Att bara stanna upp helt och hållet, sätta klockan på 15 minuter och sen sätta min favoritpenna mot mitt favoritblock och bara skriva. Oavbrutet skrivande, pennan mot blocket i 15 minuter.
Det är ett av de bästa sätten att komma loss ur en dränerande spiral för mig. Jag har sett mig själv skriva ”jag vet ingenting” fler gånger på rad än vad som kanske är hälsosamt ; ) men känslan efter en stund när det lossnar är så skön. Så fri. Att skriva för ingens ögon, ingens tycke, ingens åsikt. Det är ett av mina sätt att hantera livets alla olika nyanser.

Har du provat?

Om livet mitt emellan och vaccin

Enligt mig kan man njuta kristaller, meditation, yoga, bra mat (vad det nu är för var och en av oss), kosttillskott med mera och ÄVEN älska vetenskap, behöva medicin och ha en kronisk sjukdom. Man kan känna djup tacksamhet till alla miljoner liv som fantastiska läkare och forskare har räddat genom åren, samtidigt som man väljer att läka kroppen på egen hand i så stor utsträckning som möjligt. Man kan leva ”naturligt” OCH vara vaccinerad. Man kan leva ”naturligt” och äta medicin. Man kan leva ”naturligt” och samtidigt förstå de enorma fördelarna av teknik och elektronik. Att leva naturligt är inte detsamma som att vända verkligheten och vetenskapen ryggen. Eller tro att ett sjukdomstillstånd ska försvinna rent magiskt. För mig är det inte nödvändigtvis naturligt att välja att dö i en sjukdom som det finns bot för. Skulle vi avstå blodtransfusioner till Henry och låta honom dö? Det finns ju människor som tycker det. Bort med de svaga liksom. Det ligger kanske visserligen i vår ursprungliga natur att lämna de ”livsodugliga” för den större gruppens överlevnads skull.
Jag är oändligt glad att de allra flesta av oss vet långt mycket bättre än så idag och att vi ser till att hjälpas åt och dela med oss.

Jag tycker att det är en otrolig rikedom att jag kan ta mina barn och mig själv till min kunniga kinesiolog och samtidigt förstå när vi behöver läkarvård. Jag älskar personligen att få mjuk massage och healing och lever mitt liv med struktur från månens faser. Jag älskar också att läsa om medicin (västerländsk sådan), anatomi, personlig utveckling, ayurveda, traditionell kinesisk medicin, genetik, psykologi och meditationens effekter på hjärnan rent vetenskapligt. Den respekt och ödmjukhet jag känner inför Henrys läkare och sköterskor genom åren är genuin. Men jag står helt klart med ett stadigt ben på friskvårdssidan och ett lika stadigt på den västerlänska medicinens sida.
Ibland väger den ena sidan tyngre än den andra, men jag är helt säker på att det är så balansen skapas. Jag är lika säker på att inte alla håller med mig och öppen för att jag kan ha fel : )

Jag tar långt avstånd från vaccinmotståndare när de tar sig sektliknande former likt SVT-s Vaccinkrigarna, likaså från konspirationsteoretiker och självutnämnda gurus.
Det kräver som sagt en hel del balanserande att välja en mitt emellanväg, speciellt när jag väljer att arbeta med meditation och friskvård : ) Men jag gillar det. Mellanvägen är mycket utvecklande, om än snårig.

Serier som Vaccinkrigarna, dokumentären om Osho, skrämselprogram med konspirationsteorier om livsmedelsindustrin eller världens historia och helgens demonstration är sånt som får mig att begrunda mina egna gränser och värderingar djupt. Det är nyttigt.

Ni är många som undrar hur jag ställer mig i vaccinfrågan eftersom jag jobbar med det jag gör och väljer en medicinfri väg i flera avseenden:

Jag är mycket positiv till vaccin. Jag tacksam för att de finns och för alla miljoner liv de har räddat. Jag är positivt inställd till vaccin, men blundar inte för att de kommer med biverkningar på individnivå. Vinsten på samhällsnivå väger dock mycket tyngre i mina ögon.

Jag kommer att skriva mer om det här. Har du önskemål eller kanske någon fråga som du skulle vilja att jag resonerar kring så hör av dig : )

♡ Nadja

Den egna tiden

Jag behöver ofta påminna mig om att all tid, precis all tid är min egen. För mig kan det kännas som att jag tappar kontrollen över min tid och nästan blir ett offer för allt som behöver göras och pratas om. Men tanken om att precis all tid är min egen ger en ny sorts frihet. Med det förhållningssättet blir varje syssla och samtal mer värdefulla. Jag tjänar ju ingenting på att gå och tänka att disken, städningen, barnens bråk eller vad det nu än är ”tar” av min tid. Jag märker att det finns långt mer att tjäna på att ta livet lite mer för vad det är (högt och lågt och allt där emellan) och göra det jag kan för att välja att känna uppskattning, eller till och med tacksamhet. Helst för enklast möjliga lilla sak. Låta det sjunka in hur extremt lyckligt lottade vi är som lever just här just nu.

När jag känner tidsbrist är det ofta något som skaver och det är en stor hjälp att stanna upp och spendera en stund med att komma på vad det är, för att sen reda ut hur jag kan ta kontrollen över det som jag kan påverka.
Ofta handlar det om att ta kontrollen över min egen upplevelse av det som pågår och se om jag kan justera den till något mer hälsosamt och mindre energikrävande.
När jag känner tidsbrist är jag ofta inne i en cirkel av att tänka på mig själv som ett offer för olika omständigheter. Det händer att jag känner mig drabbad av livet. Ett förhållningssätt som förlamar min handlingskraft och dränerar mig på energi. Ett förhållningssätt som även riskerar att dränera de jag möter och umgås med.

Att hämta hem ansvaret till mig själv och förstå skillnaden mellan dåtid och nutid, vad som går att påverka och inte är mig oerhört läkande. Att lita på att precis all tid är min egen att välja inställning till, sänker min stressnivå och stärker min känsla av att vara kapabel. För mig är det en insikt som har förändrat livet. Ju högre jag värderar min tid och även värdet i varje sak jag gör, lyssnar på, säger, tänker – desto mer värdefullt känns det att vara vid liv och att vara just jag. För mig är det livsavgörande att välja förhållningssätt eftersom varje depression ger mig sämre möjligheter att överleva. Och jag vill verkligen leva! : )

Då och då när den där gamla ältande, tunga offerkoftan kommer tillbaka och lägger sig över axlarna på mig (för det gör den såklart!), är det lite enklare att skaka den av mig. Och ibland kan den faktiskt få stanna kvar ett tag, för numera skapar den så mycket frustration som jag kan använda som bränsle till att göra en nödvändig förändring.

Så oändligt mycket mer än en färg

Det rusade i hjärtat av glädje när den perfekta färgen plötsligt bara fanns
där och när personen som hjälpte mig var precis lika exalterad över mitt
projekt som jag. Kom hem och fick Mathias med mig i måleriet. Barnen fick
ohemult mycket skärmtid medan vi målade omsorgsfullt i vårt rum. Det
var okej. Men så började glädjen få sällskap av en helt annan känsla. Sorgen
kom oväntat först. Sen var det lika självklart som alltid. När lyckan är stor gör sig min sorg ofta påmind. Och där stod vi, Mathias och jag, mitt i en av de skarpaste kontraster hittills. Med barn som är rätt stora nu, med Henry vars hälsa är stabil sen länge (tack, tack tack). I vårt fina, fina hem som vi kan bo i så länge vi vill. Och vi målar väggar tillsammans. Det fick hjärtat att brista.

2011 flyttade vi in i ett magiskt hus på en plats som var mig helt och hållet ny. På den tiden ville Mathias ha allting vitt medan jag längtade efter färg.
Vi bestämde oss för att bo in oss och låta bebisen i min mage växa med ro. Sen kan vi fixa, sen kan vi måla. Vi hann bo i vårt hus i en månad ungefär innan rutinultraljudet på vårt livs första bebis fick vår värld att förändras på ett sätt som vi aldrig kunnat föreställa oss. Sen kom nästa graviditet tidigare än vi hade planerat. Jag var inne i en depression. Vi fick två bebisar. Vi hade två små bebisar hemma när vi behövde lära oss att sätta infart och dropp på vår äldsta pojke i hemmet. Då behövde vi ta in den brutala verkligheten att vårt barn behövde medicin under nätternas  timmar för att de inre organen skulle orka med tranfusionsberoendet. Vi gjorde de förändringar i huset som vi upplevde nödvändiga, resten fick vänta. Frustrationen blev en del av vardagen. Vi påverkas ju mycket av vår miljö och omgivning, men orken fanns inte. Det fanns utan tvekan viktigare saker att ta hand om än något så simpelt som inredning intalade jag mig. 

Men ett par väggar blev trots allt målade under åren även om de flesta förblev vita, trots att vi båda vid det här laget längtade efter förändring och mer färg. I väggarna satt så mycket sorg. Huset kändes trångt, själva området för litet och vi längtade på djupet efter en större förändring. Självklart var våra liv även kantade med oändligt mycket kärlek också (det finns alltid fler sidor än de jag beskriver just här) men vi behövde släppa taget. Åren i huset där våra barn levde sina första år var så obeskrivligt tuffa. Att släppa taget om det och fysiskt flytta en bit bort har gjort oss väldigt gott.

Men det finns ett oroligt barn där inne i min mage. Mitt eget inre barn. Flickan i mig som fortfarande undrar om det är okej att boa in sig ordentligt nu, om det är här vi ska stanna? Kommer mitt vuxna jag att ha ro att skapa starka rötter och stanna kvar på samma plats? Är det tryggt här? Kan vi få vila nu? Är det okej att låta tårarna rinna och känslorna kännas, så att sorgen kan läka? Är det tryggt att känna lycka, skratta högt, leka och ha det riktigt bra? Ja, det är det. 🧡

Mina tårar rinner. Den djupa lyckan och tacksamheten är för alltid min
sorgens pendel. Det är när livet skiner ljust som kontrasten mot det som en
gång varit skär som mest. Det är okej. Jag är oerhört tacksam för tryggheten
att våga känna och för förmågan att veta vad som var då och vad som är nu. Jag klappar om mitt inre barn. Tar det varsamt. Säger till mig själv att det är okej. Det är okej att känna. Det är okej att ömsa ännu ett lager sorg. Det är okej.

Det var som ren magi att Mathias och jag stod där och målade, fnissade åt våra egna skämt och stärkte våra band. Att vi sen dess går in i vårt rum och förundras över hur mysigt och vackert vi tycker det är.

I vårt förra hus var det genom sovrumsfönstret inbrottstjuvarna tog sig in. I
vårt förra hus låg vårt sovrum sist i prioritetsordningen. Men så kom
möjligheten att göra annorlunda. Möjligheten att skapa ur glädje. Att skapa rum där vi hämtar kraft och njuter. Det finns ingen brådska iväg, ingen jakt efter nästa hem. Vi kan vila här. Bo in oss här. Här finns all anledning att fylla väggarna med vackra färger och kärlek. 

Och medan Mathias numera nästan njuter av färger och detaljer på samma sätt som jag, så hör vi å andra sidan mig säga att vi kan skippa läslampor över sängen eftersom vi ändå läser på våra paddor – jag som var 110% emot alla typer av skärmar i sovrummet när vi träffades : ) Vi skrattar. Det är okej att vi förändras medan vi går den här livets väg tillsammans. Det är okej att vi färgas av varandra. Det är fint att vi fortfarande är starka tillsammans.

Mitt inre barn lägger sig till rätta och njuter av tryggheten. Mitt vuxna
jag låter tårarna torka. Tänker att det här är en perfekt dag att skratta mycket, äta gott, njuta och fortsätta jobba hårt för mina drömmar. Lite rufsig, lite sårbar och väldigt tacksam för att vara vid liv. 

Relax...