Giving thanks 🧡

Jag skulle vilja dela några tankar om tacksamhet idag. Jag upplever förmågan att känna tacksamhet som en gåva och är väldigt förjust i engelskans “giving thanks”. Det låter så vackert.
Tacksamheten fyller så stora hälsofördelar och är, för mig, en viktig del livet.
Varje gång jag får ett mail med en bokning till massage säger jag tack till dig som har bokat, det är min rutin. Varje gång det kommer in en peng från en Extraordinary Minds medlem, säger jag tack. Varje gång Henry får blod säger jag tack. Varje morgon när jag vaknar säger jag tack. Ibland kan jag säga tack till våra kläder, till huset, till katterna, till musiken, till himlen – ja, du förstår poängen. Jag säger tack till den fina stunden då vi hämtade Fred och Lorenz i skolan igår och stämningen var fylld av glädje med kompisar och härliga föräldrar. Hjärtat svämmar över av tacksamhet för den makalöst fina vård Henry får, med clowner, VR och hans favoritmat.
Tacksamheten gör under för min hälsa. Tacksamheten får mig att tro att det är möjligt att leva ett fortsatt liv fri från depression. Jag upplever att tacksamheten är mina depressiva tendensers raka motsats. Ju mer tacksamhet jag kan känna i det väldigt enkla och vardagliga – desto mer känner jag djup mening, sammanhang, glädje och motivation. Någonting som mediciner aldrig har kunnat ge mig.

Nu när vi har hög och härlig höstluft omkring oss och det dessutom är fredag så skulle jag vilja skicka med en mjuk och glad inbjudan till dig att skriva ner precis allt du är tacksam för och se hur det känns i kropp och sinne när du läser din lista 🧡

Och kom ihåg. Keep it simple.
Du kan tacka din kropp, dina tår, din frukost, ditt hem, relationer, ja vad som helst. När man väl börjar och håller tacksamheten nära sig, kan det vara så att man kommer på väldigt mycket. Ingenting är för litet och ingenting är heller för stort – tacksamheten dömer inte.

Giving thanks 🧡 Tack livet.



Att växeldra varandra

Mathias sa det så fint när han pratade med sina föräldrar igår, hur vi än en gång växeldrar varandra ❤️ Mathias har befunnit sig i stor stress och oro de senaste veckorna och jag har å andra sidan peppat, mediterat, tränat, laddat honom och oss alla med frukt, vatten, vitaminer och mat. Jag har känt en stor tillit till skolan, förskolan, våra vänner och alla jag möter i jobbet. Jag har känt stor tillit till den strategi Sverige väljer.

Så kom söndagen då vi sålde huset och luften gick ur mig, samtidigt som Mathias fylldes av lugn, lättnad och glädje. Nu är det jag som är orolig och känslig och han som står stadigt. Jag känner hur han tar min oro för vad den är, varken mer eller mindre och det är så skönt.
Att hålla utrymme för varandras skiftningar är guld värt och den här våren går det lättare än tidigare.

Det gör mig trygg. Och tacksam.

Och jag känner fortfarande en stor tillit till Sverige, skolsystemet och människorna jag möter. Oftast i alla fall.

Förändringens tid

Igår: “Så har vi sålt vårt hus. Det känns som om någon stack en nål i ballongen som var jag & luften försvann. Jag är bara tom. Det känns fel. Hade vi inte varit absolut tvungna så hade vi aldrig sålt just nu. Så jag tvivlar på hela tajmingen… med köp, försäljning och flytt. Samtidigt blir det väldigt verkligt att vi faktiskt ska lämna vårt hem, här där så många livstider har passerat på åtta år, och skapa nytt på en ny plats. Pappren är påskrivna och glädjen jag hade sett framför mig är som bortblåst. Så det kan bli. Imorgon är en ny dag”.

Idag. En ny dag, fylld av nya nu. Jag sorterar bland tankar och intryck och lägger märke till att det inte kommer att vara helt enkelt att lämna vårt hem. Mathias och jag flyttade hit i maj 2011, med Henry vilandes i min mage. Det var några veckor innan vi skulle veta att han var sjuk.
Det ryms många livstider inom våra väggar. Renaste glädje, skratt och dans har varvats av kris, sorg och sjukdom. Jag har blivit både gammal och ung här. Men mest av allt har jag blivit rotad.
Den största rastlösheten i mig kom till ro precis här. Något jag aldrig hade trott var möjligt.

I maj 2020 ska jag lovat mig själv att hoppa bomben i den pool som då är vår. Jag tittar på bilderna av rummen som snart kommer fyllas av oss och märker hur något börjar gro. Det är dags att släppa taget om det som varit vårt och gå vidare.
Det är dags att låta drömmar blomma ut i verklighet.
Våga kliva in i det faktum att vi ska flytta till vårt drömhus, våga vara i den kittlande tanken på att skapa nytt och lära känna ett helt nytt område. Det är hög tid att jag känner mig värdig att ta emot den enorma lyxen att ha gott om plats och närhet till vatten. Ödmjuk inför det faktum att det krävs mod att ta emot det som är vackert och gott.
Det är klart dags att göra vårfint här inne i min mentala trädgård och jag tackar tomheten från igår för det nya utrymmet att göra just det.


Hmm.. nu får jag fjärilar i magen 💞
Det är dags att skapa 🌱

Välkommen kreativa april 🌱

Så är april kommen, en tid då naturen spirar och förbereder för blomning. Energin i skogen är fantastisk!
Samtidigt är ju april här på ett sätt som många av oss aldrig hade kunnat drömma om.

För mig är Covid-19 ännu en tydlig påminnelse om att praktisera närvaro och tacksamhet mycket och ofta. En påminnelse om vikten av att hålla sig utvilad och alert för att kunna vara till hjälp. Mycket lik den påminnelse jag redan har i vardagen sedan många år, tack vare mitt barn.


Det sägs att april, och själva årstiden våren, är en tid för kreativitet och jag upplever att Covid-19, och allt som viruset för med sig, verkligen sätter kreativiteten på sin spets.
Vi ser företag som ställer om till digitala tjänster, produktion av skyddsmaterial och handsprit, intensivutbildningar som skapas för att kunna bemanna där behoven finns. Facebookgrupper skapas för att enkelt hjälpa de som behöver. Människor hittar nya sätt att mötas och umgås, man stöttar småföretagare och bidrar på olika sätt. Varje gång jag läser sådana nyheter tar jag en liten paus för att verkligen låta mig glädjas och inspireras.
Det finns ett tydligt ljus mitt i den här pressade tiden och jag tror att det är väldigt viktigt att ta sig tid att se det.

Det är en tid att lyssna in och “hämta hem sig själv”. En tid att varsamt men bestämt besluta sig för när och var och varför vi gör som vi gör, säger det vi gör, tänker det vi gör.


En mening som kommer till mig väldigt ofta nu är “be of service”. Hur kan jag serva? Vad har jag för plan? Vad har jag för plan B? Vad är det värsta som kan hända? Vilka är mina största rädslor just nu? Vilken är den konstruktiva vägen framåt?

Min konstruktiva väg framåt handlar framför allt om det allra mest grundläggande. Att hålla mig och min familj utvilad, mätt och i så fysiskt och mentalt bra form som möjligt. Den handlar även om mer praktiska saker som att hitta lösningar för att jobba vidare med allt det jag älskar och skapa inkomst för att klara av nästa kvartalshyra. Jag mediterar i det värsta som kan hända, jag mediterar i det som är gott. Jag mediterar för att hålla hela mig i balans. Jag gör mitt bästa för att navigera medvetet och vaket.
Ibland går det bra och ibland går det lite mindre bra : ) Det är okej.

Jag hoppas att du mår bra 💕
Varm kram

Välkommen med i gänget! 💕

Som medlem i Extraordinary Minds får du tillgång till ljudfiler av mig, Nadja.
Här delar jag med mig av meditationer, avslappningsövningar, reflektioner, blogginlägg och “mindful talks”. Jag skulle bli så glad om du vill vara med!
Min tanke är att ge dig ett rikt utbud av olika övningar som gynnar din formella och informella praktik i mindfulness. Min tanke är att du ska finna övningar som du kan göra precis där du är, när det passar dig. Min intention är att skapa en plats där du kan odla självkärlek, medkänsla och värdet av det värdiga ansvaret. Jag vill ge dig förutsättningar att stärka din hälsa, kroppsligen och mentalt.
Är du nyfiken? Bli medlem här 💕
Eftersom jag hela tiden fyller på med övningar tar jag gärna emot dina önskemål om teman för såväl meditation som “prat”. Maila mig i så fall gärna!


Hjärtans välkommen till en plats där du är hållen precis som du är, precis där du är 💕


Ovisshetens ljus

Det ryms guld i ovissheten.
Det ryms guld i det egna ansvaret.
Det ryms guld i det anpassningsbara.
Det ryms guld i det inkluderande.
Det ryms guld i modet att släppa taget.
Det ryms guld i det sårbara.
Det ryms guld i det vackra.
Det ryms guld i modet att välja hälsa.
Det ryms guld i varje vänlig tanke.
Det ryms guld i varje vänligt leende.
Det ryms guld i det svåra.
Det ryms guld i sorgen.
Det ryms guld i rädslan.
Det ryms guld i ilskan.
Det ryms guld i modet att sätta gränser.
Det ryms guld i mig.
Det ryms guld i dig.

“Ditt jobb gör mitt liv bättre”

Sovit nästan 10 timmar, Henry är på bättringsvägen (yey!!) och så den här kommentaren på mitt blogginlägg från igår 🙏🏼❤️ “Ditt jobb gör mitt liv bättre”. Kan man få finare feedback? Wow. Från botten av mitt hjärta. TACK.

Det finns något i tajmingen som jag upplever lite komiskt också. För hade jag varit frisk, känt mig stark och helt pigg, så finns risken att jag hade skojat bort de här guldorden. Låtit dem stanna på ytan. Men eftersom jag är där jag är just nu så är det många filter och murar som är rivna (kanske för alltid, kanske tillfälligt) och därför når guldet hela vägen IN. Det får mitt hjärta att göra glädjeskutt och magen att pirra av mening. Det finns inget ego här, utan jag blir verkligen “själaglad”. Motiverad att fortsätta både min egen resa, och att stötta andras med det jag kan. Och du? Vem kan du ge guldord till idag? Vems själ vill du beröra?

Så snart Henry är frisk och kry igen så kommer nya härliga ljudfiler till vår härliga grupp i medlemssidorna : ) Vad temat blir kommer det nog ett inlägg om imorgon, men gott om ledtrådar finns det här ovanför.

🦋 Nadja


Hemma ❤️

Det blev en sömnlös natt med Henrys onda bihålor. Det blev en rörig morgon med Fred och Lorenz som satte sig på tvären. Och ändå är det här den bästa dagen på länge. Jag har precis givit dagens första massage och det kändes så bra, äntligen. Min kropp orkar. Den har till och med energi kvar, trots den vakna natten.
Jag är så tacksam att ha en kropp som läker och en arbetsplats som hjärtat längtar till. Och mammahjärtat vilar ovanligt tryggt i att jag gör så gott jag kan.


Jag är glad se fram emot en mysig stund på biblioteket med Fred och Lorenz i eftermiddag. Jag är glad Mathias och jag, mitt i allt, har skapat rum hemma som känns lustfyllda. Jag är glad helt enkelt. Nöjd.


Det här året började inte alls som jag hade föreställt mig och samtidigt börjar det precis som jag hade hoppats.
Så nu landar jag med te, doften av mina oljor, vacker musik och ljuden av mina fina kollegor i rummen utanför.
Vill du få ljuv avslappningsmassage t ex nu på fredag? Boka här.

Kram N 🦋

Samla näring till själen

Vad gör dig glad?
Vad gör dig pirrig?
När känner du dig lekfull?
I vilka sällskap känner du dig trygg och levande?
Vad får dig att skratta högt?

❤️

Våga öva upp förmågan att välja hur du upplever ditt liv. Våga leva ditt liv så som du vill leva ditt liv. Jag hade aldrig kunnat drömma om hur mycket som kan förändras genom att träna hjärnan och testa olika förhållningssätt.
Så våga förändras, våga lägga tid och energi på att arbeta med ditt välmående och din förmåga att vara i den här världen utan att tappa bort dig själv. Jag lovar att det är värt – ja, värt hela livet.
Och kan jag så kan du, det hänger bara på att våga välja att vilja : )

Vill du vara med i gänget som mediterar med mig?
Kom med här! https://extraordinaryminds.se/medlemmar/

Kastar mig ut : )

Som det kan bli när andan faller på : ) Vips så har jag spontant ordnat en liten youtube-kanal.
Det fanns ord som behövde få komma ut idag och eftersom jag hellre kör på det som känns sant än väntar på det som är “perfekt” så bjuder jag här på en delning.
Från hjärtat.
Med suddig bild, håret dränkt i olivolja och allmänt stök (och mandlar mellan tänderna) delar jag med mig av något så enormt viktigt som att skapa sig guldkanter.
Kika gärna. Kommentera gärna. Hej så länge!


Relax...